BitTorrent-protokollet förklarat — så fungerar peer-to-peer

BitTorrent är ett peer-to-peer-protokoll designat 2001 av Bram Cohen för effektiv distribution av stora filer. Till skillnad från klassisk klient-server-arkitektur, där en server skickar samma fil till hundra klienter, delar BitTorrent upp filen i små bitar och låter klienterna byta bitar mellan sig.

När du laddar ner en torrent kontaktar din klient först en tracker — en server som listar vilka peers (andra klienter) som har delar av filen. Trackern svarar med en lista IP-adresser. Din klient ansluter direkt till några av dem, frågar vilka bitar de har, och börjar byta. När en bit är komplett skickas den vidare till andra peers som efterfrågar den.

Distributed Hash Table (DHT) är en utvidgning som låter klienter hitta varandra utan en tracker. Varje klient blir en nod i ett distribuerat nätverk där info-hashes (filidentifierare) mappar till listor över peers. Om trackern går ned fortsätter swarmen att fungera via DHT.

Magnet-länkar är textsträngar som innehåller en torrentfils info-hash plus eventuellt en tracker-URL. Med en magnet-länk behöver du ingen .torrent-fil — klienten kan börja söka efter peers direkt via DHT.

Protokollet skiljer inte på lagligt och olagligt innehåll. Många öppna projekt — Linux-distributioner, Wikipedia-dumpar, public domain-arkiv — distribueras via BitTorrent eftersom det är effektivare än enskilda HTTP-servrar.